Kvinnliga politiker krossar glastak, men står på glasklippor – en text av Gabriella Toftered
KVINNLIGA POLITIKER KROSSAR GLASTAK, MEN STÅR PÅ GLASKLIPPOR
Bry dig om kommunpolitiken i världens mest jämställda land
Det är lätt att tro att Sverige, ett av världens mest jämställda länder inte har några jämställdhetsproblem kopplad till politisk representation. Kvinnorepresentationen i riksdagen har länge varit hög (sedan 1994 har Sveriges haft minst 40% kvinnor i riksdagen), 46% av partiernas riksdagsvalsedlar toppades av kvinnor i det senaste valet och idag är en majoritet av partiledarna kvinnor. Förra året fick Sverige dessutom sin första kvinnliga statsminister (äntligen!).
Men om vi tittar på den lokala nivån, så lämnar den politiska representationen av kvinnor i kommunerna en del att önska. Det finns stora variationer hur kvinnorepresentationen ser ut i kommunfullmäktige över landet (från 25% i Trelleborg till 58% i Lekeberg), färre kvinnor toppar valsedlarna och över 50 kommuner har aldrig haft en kvinnlig kommunstyrelseordförande, vilket är det högsta politiska posten på kommunal nivå. Varför är då kommunalpolitik viktigt? Dels är det på den lokala nivån man börjar sitt politiska engagemang, men framförallt har kommunala politiker stor makt och fattar beslut som ligger väldigt nära medborgarna i deras vardag. Det är kommunala politiker som bestämmer över skolan, socialtjänsten, äldreomsorgen och stadsbyggnaden i en kommun. Därför blir det oerhört problematiskt att kvinnor tycks ha sämre förutsättningar att få reellt politiskt inflytande. Därigenom är det viktigt att studera politiska representation av kvinnor i kommunpolitiken, inte minst i år när det är valår.
När placeras kvinnor högst på valsedeln i kommunvalen?
I min masteruppsats har jag undersökt under vilka förutsättningar partier nominerar kvinnor till förstaplatsen på valsedlarna i kommunalvalen. Uppsatsen tar avstamp i teorin om glasklippan (glass cliff på engelska). Teorin kommer ursprungligen från studier över näringslivet, men har sedan applicerats på studier i politik. Glass cliff teorin menar att kvinnor tenderar att få en ledarpositioner när en organisation är i kris, därigenom står på en glasklippa eftersom hennes chanser att göra ett bra jobb är mindre jämfört med hennes manliga kollegor eftersom utgångsläget helt enkelt är sämre. Orsaker till detta förklaras av att ett politisk parti är mer villig att förändra sig när partiet är i en krissituation och att då är dessutom konkurrensen mindre.
Tidigare forskning har haft svårt att förklara under vilka förutsättningar politiska partier nominerar kvinnor till höga politiska poster eller till förstaplatsen på valsedeln på den lokala nivån. Fokuset på just de politiska partierna har varit central i min uppsats. De är nämligen de politiska partierna som har makten över vem som placeras på valsedlarna, i vilken ordning och vem som hamnar utanför. Hur detta exakt går till, varierar beroende på parti men alla partier har en valberedning eller nomineringskommitté som lägger fram ett förslag på hur valsedlarna ska se ut under valår som sedan beslutas i den lokala partiföreningen. Ansvaret för vilka politiker vi har vilar därigenom tungt på partiernas nomineringskommittéer.
Jag ställde upp fem olika hypoteser i uppsatsen:
1: Ett litet parti är mer sannolikt att placera en kvinna högst upp på valsedeln i kommunvalen.
2: Ett parti i opposition är mer sannolikt att placera en kvinna högst upp på valsedeln.
3: Ett parti som hade en dåligt valresultat, jämfört med valet innan är mer sannolikt att placera en kvinna högst upp på valsedeln i kommunvalen.
4: Ett parti med en kvinnlig partiledare är mer sannolikt att placera en kvinna högst på valsedeln i kommunvalen.
5: Ett parti som lutar åt vänster är mer sannolikt att placera en kvinna högst på valsedeln i kommunvalen.
Jag gick igenom alla riksdagspartiernas kommunala valsedlar under två valår, 2014 och 2018. Totalt gick jag igenom 4527 valsedlar. I mitt resultat, fick jag stöd i 4 av 5 hypoteser. Det är mer sannolikt att ett parti placerar en kvinna högst upp på valsedeln i kommunvalen om partiet är litet, hade ett dåligt valresultat jämfört med valet innan, har en kvinnlig partiledare samt lutar ideologiskt åt vänster. Den enda hypotesen som inte fick något stöd var att ett parti i opposition skulle vara mer benäget att placera en kvinna högst på listan, detta verkar inte spela någon roll.
Kvinnliga politiker, får aldrig bara vara politiker
Resultatet av uppsatsen indikerar att kvinnliga toppolitiker på den kommunala nivån står på glasklippor. När partier presterar dåligt eller behöver förändra sig, då får kvinnor chansen till politiskt inflytande. Utgångsläget från inflytelserika kvinnliga politiker på kommunal nivå blir därigenom tuffare. Här kan man dessutom dra parallell till den nationella nivån, där man kan se att även många kvinnliga partiledare (nuvarande och tidigare) har blivit valda när deras partier varit i tuffa situationer. Mona Sahlin (S) och Anna Kinberg Batra (M) är bara två exempel på kvinnliga partiledare som blev det efter att deras partier levererat dåliga valresultat. Många kvinnliga politiker har och kommer krossa glastak, men många har stått och kommer stå på en glasklippa med ett kasst utgångsläge för att göra ett bra jobb och med stor risk att falla ner i ett misslyckande.
Vad borde partierna göra för att ändra den här situationen? De borde rannsaka sig själva, ta del av forskningen som finns om kvinnliga toppolitikers situation och se över hur politiker väljs till toppositioner över hela landet. Flera partier jobbar efter varannan damernas (dvs varannan kvinna varannan man på valsedeln) eller har procentuella gränser för jämställda valsedlar, men de borde också se över vilka som faktiskt toppar listorna på kommunvalsedlarna över landet. Det är första namnet på en kommunvalsedel som har störst möjlighet till makt efter valdagen, som når de högsta politiska positionerna vare sig det är som kommunstyrelsens ordförande, oppositionsråd eller ordförande för en nämnd eller utskott. Huvudprioritet i en nomineringskommitté eller partiet kanske främst hamnar på att hela valsedeln ska vara jämställd, än vem som faktiskt tenderar att toppa valsedeln. Det perspektivet behöver vara med i en rekryteringsprocess. Det handlar i slutändan om hur man uppnår en meritokratisk organisation, där alla individer får möjligheter att växa och ta ansvar.
Utöver partiernas ansvar, så behöver den kommunala politiken få den uppmärksamhet som dess makt kräver i den politiska och mediala debatten. Otroligt mycket politik som diskuterats på den nationella nivån, har kommunen makt över. Om man som medborgare vill utkräva ansvar över exempelvis den förda skolpolitiken, så är det hos sitt lokala skolkommunalråd eller ordförande i den lokala utbildningsnämnden man ska utkräva det ansvaret, inte hos rikspolitiker. Den mediala bevakningen tenderar att fokusera på den nationella nivån, då bevakas också jämställdheten på den nivån mer jämfört med den kommunala. Medan den lokala nivån glöms bort och då bli intresset för jämställdheten bland höga kommunpolitiker lidande. Den lokala politiska nivån skulle behöva mer medial bevakning, både för att den kommunala makten behöver rejäl granskning och för att sätta ljuset på hur den kommunala makten är snedfördelad mellan kvinnliga och manliga kommunpolitiker.
Att kvinnliga toppolitiker i kommunalpolitiken står på en glasklippa är ännu ett bevis på att kvinnliga politiker aldrig bara får vara politiker. De ska alltid vara en symbol för något nytt, få frågor från journalister män aldrig skulle behöva svara på eller andra förväntningar på sig jämfört med deras manliga kollegor. Det är orättvist och skapar olika förväntningar på politiker beroende på kön. Arbetet för politisk jämställdhet behöver ständigt fortsätta för att kvinnliga politiker, bara ska kunna få vara just politiker.
Text av: Gabriella Toftered – vinnare av Maktsalongens uppsatsstipendium 2022