Det gränslösa uppdraget

roll

Om en jobbar för att rädda världen, eller i alla fall göra världen bättre, kan en då bli klar? Kommer det någonsin finnas en dag då en kan klappa sig själv på axeln, packa ihop datorn och gå hem och fira att världen nu är färdig-räddad? Såklart inte. Det gör att uppdrag inom ideella organisationer, som på olika sätt har som syfte att göra världen bättre, ofta är gränslösa. Det finns ingen början och inget slut.

Det gör att många kan tycka att det är svårt att slappna av och prioritera sig själv eller sitt eget mående. Hur ska jag kunna ligga på soffan och äta chips när världen fortfarande är jämställd? Ta en springtur när klimatet håller på att gå åt helvete? Fika med en kompis när massor av barn inte får den hjälpen de behöver i skolan eller aldrig får lära sig göra knopar i skogen? Det finns alltid mer att göra och det gör att det kan vara svårt att säga nej.

Men det är inte bara det att visionen och målet ofta är stort som gör uppdraget gränslöst, utan det är också på det sättet som många organisationer arbetar. Få definierar vad det verkligen innebär att ha ett visst uppdrag. Vad innebär det egentligen att sitta i en styrelse? Måste en vara med på alla styrelsemöten? Även om en är sjuk? Hur mycket ska en delta i verksamheten? Hur mycket verksamhet måste en genomföra? Hur mycket tid förväntas en lägga? Det finns ofta sjukt många frågor och väldigt få svar.

Att saker är gränslösa skapar stress och lätt en känsla av otillräcklighet. När en inte vet vad det konkreta målet är eller vad som förväntas av den är det näst intill omöjligt att veta när en kan vara nöjd. Därför måste fler jobba med att sätta gränser för uppdrag, för att möjliggöra att kunna rädda världen utan att förstöra sig själv. Tips på hur en kan jobba med det finns i boken ”Stress och motståndskraft” som du kan ladda ner och köpa.

Brist på prioriteringar

Egentligen är jag sämst på att prioritera. Jag tycker det är så himla svårt. Jag vill allt. När jag blir peppad på en idé vill jag helst att det ska vara klart imorgon. Det gör att jag allt för ofta sätter alldeles för snäva deadlines och att jag allt för många gånger tackat jag till […]

Vi vet för lite om stress

Jag var 17 år och satt andra året i den nationella styrelsen för en ungdomsorganisation. Hela det året var svårt. Vi hade interna konflikter som var jobbiga och uppslitande för hela gruppen. Det blev problem med ekonomi och med personalen. Allt styrdes upp, men det tog tid och energi. Vi ville inte att våra konflikter […]

Gästagrammare om #nollvision

Sedan boken Stress och motståndskraft lanserades och sedan vi startade initiativet #nollvision mot utbrändhet har vi under ett par dagar lånat ut vårt Instagram-konto. De som fått låna kontot är Hanna Lindquist, Alva Dahn, Amalia Holm Bjelke, Seher Yilmaz, Silvia Kakembo och Helena Frieberg. Alla har varit adepter eller mentorer i Maktsalongens nätverk. De har under sex […]

Diskussion om #nollvision

För snart en vecka sedan släppte vi boken Stress och motståndskraft och i samband med det startade vi initiativet #nollvision mot utbrändhet. Vi vill att unga människor, framförallt unga kvinnor som är de som främst drabbas av stress och utbrändhet, ska kunna engagera sig i det unga civilsamhället utan att må dåligt av stress eller bli […]