Jämställdhet kräver pengar

På Finansdepartementets hemsida går det att läsa: “Regeringens budget ska utformas så att den bidrar till arbetet för jämställdhet.” Så har Sveriges första feministiska regering valt att tydliggöra den ambition som länge funnits från politiskt håll, nämligen att Sverige bli ett jämställt land där kvinnor och män har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. 

Bortom politiken finns det finns många ideella organisationer som arbetar för att göra Sverige till ett jämställt land. Det finns en lång tradition av att staten går in och på olika sätt stöttar ideella organisationers verksamhet eftersom att det ses som en “central del för att demokratin ska förbättras.” Vårt självpåtagna uppdrag är att bidra till den utveckling mot jämställdhet som både vi och regeringen ser. Men det finns ett problem med denna finansiering. Bidragen är för små och för kortsiktiga. 

Senast som bidraget till kvinnors organisering höjdes var 2010. Sedan dess har det inte ens justerats utifrån inflationen. Förutom att bidragen inte ens inflationsjusterats är vi idag fler organisationer som söker samma bidrag. Det innebär att pengarna sedan 2010 i praktiken minskat  med 113 000 kronor per organisation. Detta samtidigt som regeringen påstår sig höja ambitionen för jämställdhetsarbetet, bland annat genom att inrätta Jämställdhetsmyndigheten som nu ansvarar för utdelning av bidrag. 113 000 kronor må låta lite, men för organisationer som redan har väldigt begränsade resurser där statsbidraget ofta är avgörande för organisationernas överlevnad och verksamhet ska kunna fortsätta. 

Samtidigt som bidragen blivit mindre så har de också blivit mer kortsiktiga. Hur vi kan söka projektbidrag har ändrats. Möjligheten att söka projekt för tre år, som tidigare, har nu försvunnit och det går endast att söka pengar för ett år i taget. Detta innebär en enorm kortsiktighet för oss som organisationer. Förutom osäkerhet hos oss innebär det också att mer av vår skattefinansierade tid behöver läggas på att söka och redovisa bidrag. Det är alltså något som alla förlorar på. 

De senaste åren har flera av de politiska samtalen vi haft handlat om ekonomiska förutsättningar för jämställdhetsarbete. När vi träffat andra jämställdhetsorganisationer, politiker och myndigheter har vi gång på gång upprepat ”pengarna till jämställdhetsorganisationer behöver bli fler”. Sedan ”bidragen måste delas ut med större långsiktighet”. För varje samtal vi för med politiker, organisationer, myndigheter och makthavare blir vi nästan ännu mer förvånade – för vi har ännu inte mött någon som inte håller med oss om problembilden. Så varför händer ingenting?

Idag, första vardagen efter den internationella kvinnodagen, kommer hundratals vykort komma fram till finansminister Magdalena Andersson där vi tillsammans med våra medlemmar och andra jämställdhetsorganisationer kräver en höjning av bidragen. Idag kommer jämställdhetsminister Åsa Lindhagen få ett brev då vi kräver en förändring av det regleringsbrev som enbart möjliggör att söka projektmedel för ett år i taget. Idag kommer Lena Ag, generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten, få ett brev där vi kräver en omfördelning av medlen som delas ut, från kortsiktiga projektbidrag till långsiktiga organisationsbidrag. Det vi vill är helt enkelt att Sveriges feministiska regering – vars budget ju trots allt ”ska utformas så att den bidrar till arbetet för jämställdhet” – gör sitt jobb så att vi kan göra vårt. 

Vi är inte ensamma med att tycka detta. Dessa organisationer har valt att ställa sig bakom vårt budskap:

Monica Green, ordförande UN Women Sverige
Maria Johansson ordförande, FQ, Forum – Kvinnor och Funktionshinder
Ida Östensson, ordförande Make Equal
Lena Josefsson, ordförande KSAN
Cecilia Bödker Pedersen, verksamhetschef Storasyster
Karin Blomstrand, verksamhetsledare, Jämställd Utveckling Skåne
Valentina Chamorro Westergårdh och Helene Granqvist, ordföranden WIFT
Iva Parizkova Ryggeståhl, ordförande Internationella Kvinnoföreningen i Malmö
Anna Herting, ordförande Amningshjälpen
Marcela Kovacsova, verksamhetsledare Trajosko Drom
Anna Garvander, generalsekreterare Tjejzonen

Mitt Maktmöte – Emelie Klinga

År 2017 var jag styrelseordförande för SKA-sektionen på Linköpings universitet. Som sektionsaktiva blev jag och mina styrelsekollegor inbjudna till vår studentkårs internutbildning. På denna utbildning var det en person som pratade om att vara ideellt engagerad. Hon pratade om konsten att brinna utan att bli utbränd och massa annat kopplat till ideell verksamhet. Jag hade […]

Lite mycket nu-tatueringar!

Du har kanske sett våra Lite mycket nu-illustrationer på stickers och gnuggisar? Förra året tog tre coola personer klistermärkena till nästa nivåoch gjorde tatueringar av dem! Tatueringarna är gjorda hos Erika Guwallius på Gallon Tattoo i Stockholm. Efter sessionerna i tatuerarstudion intervjuade vi alla tre och snackade stress, press och strategier för att slappna av. […]

Stefan, Fredrik, Göran och bristen på kvinnor

Sverige är inte världens mest jämställda land. Med jämna mellanrum hör jag i olika diskussioner hävdas att feminismen har gått för långt och att vi redan bor i världens mest jämställda land. Även om det vore så säger det mer om resten av världen än om Sverige. Men som sagt, så är inte fallet – […]

2020 och framtidens jämställdhetsarbete

2020. Nytt år, nytt decennium. Det decennium vi lämnat bakom oss har onekligen inneburit både framsteg och bakslag för feminismen och jämställdheten. Jag minns särskilt 2014, när alla var feminister och optimismen var på topp, och 2017, när #metoo skakade om oss alla och visade en gång för alla hur extremt utbrett problemen med sexuella […]