Är det viktigt att vara feminist?

Jag är en av dem som har ett jobb som gör att jag jobbar hemma nu. Jag är frisk och är tacksam för det och känner en sån enorm tacksamhet mot alla de som kämpar för att hålla vårt samhälle flytande och varje dag räddar människor som är sjuka *världens största shout out till alla i vården*. Men, jag är också sjukt uttråkad. Jag har jobbat hemma i 10 veckor och det är varken särskilt roligt eller inspirerande. Så jag gör vad jag kan för att hitta inspiration för att få pepp att jobba vidare när världen är uppochner. Så jag läser.

2013 höll Nina Åkestam Wikner “Årets feministiska Almedalstal” på vårt mingel i Almedalen. Då pratade Nina om hur alla borde våga kalla sig feminister, att vara feminist borde vara självklart för alla som vill ha ett jämställt samhälle. 2018 kom hon ut med boken Feministfällan. En del av boken handlar om att feminismen blivit för urvattnad. Att det viktigaste idag är att kalla sig för feminist, inte att agera feministiskt. I Nina har det skett en förskjutning gällande vad feminism egentligen handlar om och vad som är viktigt. Och samma förskjutning har skett i mig.

Förut tyckte jag att det var viktigt att folk kallade sig för feminister. Jag trodde att det var ett kvitto för att vi var en del av samma kamp, att vi ville åt samma håll. Idag tycker jag inte att det är lika viktigt, för jag vet att det inte nödvändigtvis betyder att vi vill samma saker. Jag har mött alldeles för många människor som kallar sig för feminister men vars beteende är långt ifrån feministiskt, men eftersom de kallar sig för feminister så tänker de att de kan komma undan med det. Och alldeles för ofta gör de det. Feminism är en samling politiska och ideologiska tankar och en social rörelse för förändring, men jag tror att många av oss under alldeles för lång tid har fokuserat på åsiktsbiten istället för den sociala rörelsebiten. Beteenden blir inte feministiska bara för att man kallar sig för feminist. Och som många av oss vet så har feminismen absolut inte gått för långt, det har vi blivit smärtsamt påminda om den senaste veckan.

Jag har suttit i alldeles för många mötesrum med personer (okej helt ärligt så läs killar) som säger att de absolut är feminister, men vars beteende bevisar motsatsen. Som är feminister när det passar dem och det gör det sällan när det kommer till att få makt. När makten kommer in passar det inte längre lika bra att vara feminist, men det är ju okej, de är ju ändå feminister och detta är ju ett undantag. Precis som varje ojämställt uttag av föräldraförsäkringen är ett undantag. Precis som att varje gång hans behov får gå före hennes i en relation är ett undantag. Precis som att varje gång kända feminister med massa makt tar sig rätten att bestämma vem som får vara en del av kampen, bestämma vem som är kvinna, bestämma vad kampen ska handla om, är det okej för de är ju feminister. Det gör mig alldeles matt. Jag kan känna att visst, gör så, gör som ni vill, men dölj det inte bakom en feministisk ridå, för det är inte feminism.

Så jag blir inte längre peppad av att folk kallar sig för feminister, jag är rätt ointresserad av det. Jag blir peppad av att folk agerar feministiskt. Jag blir peppad av att kvinnor, alla kvinnor, visar systerskap med varandra. Att kvinnor, också inom den feministiska rörelsen, kan se sina egna privilegier och fatta att deras kamp inte är viktigare än en annan kvinnas. Jag blir peppad på föräldrar som delar på föräldraledigheten, även om det inte är lika enkelt som att låta mamman (ja, för rent statistiskt är det mamman) vara hemma längre för att det är enklare för “just nu är det så svårt med hans jobb, annars hade vi såklart delat lika, men detta passar vår familj bäst just nu”.

Jag är feminist, men allt jag gör är inte per automatisk feministiskt. Så jag försöker att mer och mer fokusera på det jag faktiskt gör och se det som andra faktiskt gör. Jag är obekväm och ifrågasätter för att ändra beteenden, inte för att ändra etiketter. På min arm står sen några år tillbaka “I’m not here to please” och kanske är det min enklaste sammanfattning av vad feminism egentligen är. Det är sjukt obekvämt att vilja ha den radikala samhällsförändring som feminismen faktiskt innebär, men det är ett måste om vi ska kunna skapa ett jämställt samhälle. Och det är viktigare än alla etiketter i världen.

Hindra härskartekniker hemifrån

De senaste veckorna har jag tillbringat större delen av min vakna tid framför en dataskärm. Under ett stort online-möte, som mest består av envägskommunikation, känner jag en irritation komma krypande. Är det här ens demokratiskt? Hur ska jag hinna ta till mig och tycka något om den nya information som snabbt presenteras? Riskerar vi inte […]

Hindra härskartekniker hemifrån

De senaste veckorna har jag tillbringat större delen av min vakna tid framför en dataskärm. Under ett stort online-möte, som mest består av envägskommunikation, känner jag en irritation komma krypande. Är det här ens demokratiskt? Hur ska jag hinna ta till mig och tycka något om den nya information som snabbt presenteras? Riskerar vi inte […]

Lär dig om ledarskap!

Såhär i hemmarsittartider är vi många som letar saker att sysselsätta oss med. Det kan vara en rolig serie, en spännande bok, en lärorik dokumentär och mycket mer. Vi på Maktsalongen delar ofta tips till varandra, och känner att det är mer än lägligt att nu tipsa våra följare om det vi gillar! Ibland är […]

Den yttersta gränsen

I helgen var det 8 mars och jag var förbannad. Arg över att det fortfarande behövs en internationell kvinnodag för att uppmärksamma ojämställdheten i världen. Arg över att det händer för lite, för långsamt. Arg över att antagligen behöva vara arg kring precis samma saker nästa år och nästa år igen. Jag borde kanske vara […]

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 54