Hej då och bon voyage!

Idag jobbar jag min allra sista dag som generalsekreterare för Maktsalongen. För nio år sen grundade jag och Sofia Brändström den här organisationen och sedan dess har den varit en del av mitt liv varenda dag. Vi skapade en alldeles egen armé som kämpat och krigat med oss. Jag har fått träffa några av de coolaste unga kvinnorna som kämpar i sina organisationer varje dag. Jag har fått träffa mina idoler och förebilder. Jag har fått se så många ge osjälviskt av sig själva, sina styrkor, svagheter, rädslor och förhoppningar. Jag har fått se systerskap varje dag.

Det är omöjligt att sammanfatta nio år i ett enda blogginlägg, så jag tänker inte ens försöka. Det är omöjligt att tacka all som har gjort allt detta möjligt, så jag tänker inte försöka. Istället tänkte jag ägna detta, mitt sista blogginlägg som generalsekreterare för Maktsalongen, åt att snacka lite om *trumvirvel* feminism och jämställdhet i Sverige. När vi grundade Maktsalongen 2011 var Sverige på en helt annan plats gällande jämställdhet. Det här var före alla blev feminister 2014. Det var före #metoo. Det var när vi hade en jämställdhetsminister som inte var feminist och som la fram en hel del tveksamma reformförslag. Det var när det enda som pratades om när det pratades om jämställdhet var kvotering till bolagsstyrelser och individualiserad föräldraförsäkring (två frågor där vi i stort sett står på exakt samma ställe som vi gjorde då). Jämställdhet var liksom så självklart att det var en icke-fråga. Det fanns ingen spets, ingen debatt, alla bara höll med varandra om att det viktigt men inget hände.

Jag och Sofia kände att det var exakt så i organisationerna vi just lämnat och alla organisationer vi såg runtomkring oss. Alla var för jämställdhet, alla tyckte att det var viktigt, men ingen gjorde något och våra egna upplevelser och vittnesmål från folk vi kände bevisade att ungas organisationer och rörelser kanske inte var så himla jämställda ändå. Jag skulle säga att det blev ett av Maktsalongens första missions: få ungas organisationer och rörelser att fatta att de inte var jämställda bara för att de sa det. Att strukturerna som fanns i hela samhället fanns också hos dem. Där skulle jag säga att vi står på en helt annan plats idag än vad vi gjorde 2011 och jag tror verkligen att det till viss del är tack vare Maktsalongen.

Det gick några år och blev 2014 och då var det skitkul att vara feminist för alla ville vara feminister. Vi kände att nu, nu jävlar kommer det hända saker. Men det var lite som att det blåste upp en enorm ballong av vilja, pepp och vad som sen visade sig vara tomma ord, för helt plötsligt pös luften ur. Några år går, det blir hösten 2017, #metoo händer och vi tänker att nu, nu jävlar kommer det att hända saker. Och visst hände det saker, men på tok för lite.

Idag, snart nio år efter att vi grundade Maktsalongen är jag både mer cynisk och optimistisk än jag var när vi började. Jag tror att ett jämställt samhälle, ett samhälle där makt och inflytande fördelas jämt oavsett kön, är en verklighet som kommer komma. Jag tror inte att det är en utopi, jag tror det är vår framtid. Därför är jag optimistisk. Men jag tror också att kampen är jävligt mycket hårdare än vad jag trodde för nio år sen och jag vet att det vissa dagar verkligen är ett krig. På så sätt är jag mer cynisk. Men det är okej. Jag har alltid drivits av både ilska och passion. När någon frågar vad jag drivs av är det alltid mitt svar – 50% ilska och 50% passion. Så även om jag är argare idag än vad jag var för nio år sen så är jag också mer övertygad om att vi är påväg emot ett jämställt samhälle. Varenda lilla steg, hur obetydligt och frustrerande litet som de kan verka, är ändå ett steg mot den där framtiden. Det kommer bli en jävla resa och det kommer bli en jävla resa för Maktsalongen att vara en del av den kampen.

I nio år har jag stått vid rodret för denna fantastiska organisation, men nu lämnar jag över det. Det är med en enorm känsla av spänning och förväntan som jag gör det. För om det är något som jag är helt övertygad om så är det att Maktsalongen gör världen till en bättre plats och är en del i kampen för ett jämställt samhälle. Nu släpper jag Maktsalongen så att ni kan föra det mot nya stordåd.

Trevlig resa och tack för mig!

Säg hej till Juliet – vår nya stjärna!

Maktsalongen inleder hösten med att välkomna en ny medarbetare till kansliet: Juliet Atto! Hon har precis tagit över rollen som projektledare och kommunikationsansvarig och vi är så peppade på att ha med henne i organisationen. Vi börjar i vanlig ordning med att ställa några frågor till vår senaste stjärnskott så ni får lära känna henne […]

Den jävliga och ensamma resan

Jag och Sofia Brändström grundade Maktsalongen för snart nio år sen och i januari är det sju år sen jag började jobba med det på heltid. Att grunda och jobba med denna organisation är det mest fantastiska jag någonsin har gjort. Men nu har det blivit dags för mig att gå vidare och ungefär en […]

10 timmar extra

Vad skulle du göra om du hade 10 fler timmar varje vecka? Om du från och med idag visste att du fram till nyår skulle ha 190 timmar som du inte hade räknat med? Vad hade du gjort då? Jag skulle läsa fler böcker. Bada mer badkar. Vara ute mer på dagarna när det börjar […]

Är det viktigt att vara feminist?

Jag är en av dem som har ett jobb som gör att jag jobbar hemma nu. Jag är frisk och är tacksam för det och känner en sån enorm tacksamhet mot alla de som kämpar för att hålla vårt samhälle flytande och varje dag räddar människor som är sjuka *världens största shout out till alla […]

  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 55