Vi är alltid en länk i kedjan / Therese Hugosson

Häromdagen var jag med om en fantastisk kedjereaktion av händelser. Jag hade slutat jobbet för dagen och var redo att ta helg när jag märker att jag har ett missat samtal från ett för mig okänt nummer och ett inpratat meddelande på mobilsvar.

Det var en förfrågan om jag kunde hoppa in och vicka i en orkester som hade konsert dagen därpå i grannkommunen. Som det är med många sådana mentala geografiska gränser, både mellan kommuner och mellan län och landskap, så finns även här en mental blockering. Invånarna i den ena kommunen lever där och deltar sällan i aktiviteter över kommungränsen. Invånarna i grannkommunen gör likadant. Därför blir utbytena över kommungränserna inte alls så stora som de skulle kunna vara. Det mentala avståndet är väldigt mycket längre än det geografiska. Trots att jag har bott många år närmre grannkommunen än huvudorten i min egen kommun, så var detta den första förfrågningen någonsin därifrån och jag blev mycket glad och tänkte att nu kanske jag kan få in en fot i de sammanhangen också. Jag fick betydligt mycket mer än jag väntat mig.

Jag var tvungen att fråga vem som i förbigående hade tipsat om mig och det var en skolkamrat från studietiden som jag inte har kontakt med idag. Väl på plats i orkestern på repetitionen träffade jag dels andra gamla skolkamrater som var där och spelade, dels några bekanta som jag spelar med då och då och en hel del nya människor. Men det var de nya kontakterna där kedjereaktionerna blev enorm.

Vi blev bjudna på middag mellan repetition och konsert. Framför mig står en för mig okänd man som vänder sig om och hälsar. Vi småpratar lite grand om konserten och sedan frågar vad jag gör annars. Jag visste inte riktigt hur jag skulle presentera mig när en av de jag känner bröt in och meddelade stolt ”hon är riksspelman på klarinett – den första kvinnliga dessutom!”. Han berättade att han också var riksspelman och sedan var vårt samtal igång. Han ställde en massa frågor om mig och vi hade dessutom råkat hamna bredvid varandra vid bordet så samtalet fortsatte där. En kvinna satte sig vid vårt bord, hälsade och sedan sade hon ”nu kommer jag att ställa en massa frågor till dig”. ”Shoot!” svarade jag. Det visade sig att mannen var kulturchef och kvinnan jobbade på kulturskolan. De visade sig efter hand att de helt enkelt höll en informell arbetsintervju vid middagsbordet och meddelade att jag hade all den kompetens som de letade efter just nu och var väldigt tydliga med att de önskade att jag skulle börja jobba där. Ett jobberbjudande med tillsvidaretjänst genom att tacka ja till en spelning dagen där förfrågan kom via tips från en gammal klasskamrat som jag inte har kontakt med!

Dessutom kunde jag, som jobbar ideellt tipsa dem om ett evenemang de absolut borde åka på med sitt jobb – de nappade direkt. Vid bordet satt en av mina övriga spelkompisar som kom på den lysande idén att denna orkester skulle kunna spela i ett annat projekt som jag jobbar med. Innan konsert pratade jag med några andra och det visade sig att jag kunde tipsa dem om hur man blir riksspelman för de hade funderat på att satsa i de banorna och eftersom jag just nu arrangerar de uppspelningarna 2019 så var det glädjande att få peppa dem att ta steget och börja öva inför dem!

Genom en gammal skolkamrats tips blev kedjereaktionen alltså enorm – jag gjorde mig ett namn i grannkommunen som trots all uppmärksamhet jag fått medialt de senaste åren i lokal media inte nått grannkommunens invånare, jag blev erbjuden jobb, jag lejde en orkester till ett projekt jag jobbar på och deltagare till ett evenemang som jag anordnar och kanske ordnade jag uppspelande till provspelningarna för riksspelmantiteln till 2019!

En kan då fundera på vilka orsaker som ligger bakom. Det finns en gemensam nämnare för alla händelserna: Nätverk.

Ibland tror vi i våra engagemang att vi fungerar som isolerade öar. Vi tänker inte att en organisation för musikutövande påverkar en organisation för idrottande, men vi är alltid en länk i kedjan. Den person som tipsade om att jag fanns har ingen aning om att jag tack vare det värvat deltagare till ett evenemang – hen vet inte ens att jag arrangerar det evenemanget! Det är alltså via vårt nätverk som vi har chans att utvinna bra saker, både för oss själva, för organisationen och för samhället i stort. Vi har inte råd att negligera, underskatta eller missa kraften i att nätverka.

Därför undrar jag om du har råd att missa Maktmötet? Tänk dig en kombinerad nätverks- och utbildningsträff med massa coola tjejer, med häftiga hjärtefrågor som de brinner för, med gemensamma frågor att hjälpas åt i, med olika frågor att ta stöd av varandra i och ett nätverk som kan skapa enorma positiva kedjeeffekter på alla plan i samhället! Ett nätverk med kraft, energi och en kollektiv stor erfarenhet av hur det är att vara ung, kvinna och ta sig an ett ledaruppdrag i någon form. Allt det här är vad Maktmötet kommer att vara. Plus alla häftiga utbildningar under helgen som gör att du kan bli en ännu viktigare och mer medveten del i det nätverk som du befinner dig i.

Med tanke på vad nätverket skapade för kedjereaktioner åt mig på 24 timmar, så ska jag definitivt vara med på Maktmötet. För vem vet vad som grundas i Maktmötet med engagerade kvinnor i ledarpositioner som ses en helg och vad det kan leda till i framtiden? Jag hoppas att jag träffar dig där med! 

THERESE HUGOSSON
Nätverksutvecklare för Maktmötet, region Mitt