Systerskap i nätverket

De hittade varandra från allra första början, de hade till och med hört talas om varandra innan de träffades på den där första nätverksträffen. Julia Lindh, Rosaline Marbinah och Kajsa Nordin var alla adepter i Maktsalongens mentorskapsprogram 2016 och har även efter programmet fortsatt att finnas i varandras liv. Systerskapet som de hittade i Maktsalongen utvecklades till vänskap, en vänskap som idag tar stor plats i deras liv. Samtalet börjar i just det, systerskapet och vad det betyder och har betytt för dem.

“Det är svårt att förklara vad systerskap är. Jag har en tydlig känsla av vad det är, men det är svårt att sätta ord på den. Men jag skulle nog säga att det systerskap som skapas i den separatism som finns i Maktsalongen är som ett andsrum, ett ställe att både få ladda batterierna och att få ny energi. Det är både en fristad och någonstans där en kan få med sig ett överlevnadskit” säger Julia, som var ordförande för Sveriges elevråd – SVEA när hon började programmet. Kajsa, som var aktiv i Handelsanställdas förbund, LO och Ung Vänster när hon gick programmet menar att systerskapet är det hon skulle vilja ta med sig till en öde ö. “Det är ett tryggt rum som är större än att kunna definiera i ord” säger Kajsa. För Rosaline, som var ordförande för Utrikespolitiska förbundet och vice ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer när hon gick programmet stämmer in. “Det är något stort att få komma in i en grupp och där få bli sedd som en individ, för ens riktiga jag. Det är få platser där en tillåts det. Det är alltid en kamp med saker en vill få igenom på styrelsemöten och så, så att bara få vara sin egen person, det var något vi ömsesidigt gav till varandra” säger Rosaline. “I systerskapet är olikheter vår styrka. Vi behöver inte hålla med varandra, men i systerskapet backar vi varandra” säger Rosaline. De hittade varandra väldigt tidigt under året i mentorskapsprogrammet. “Jag kommer ihåg att någon innan programmet ens börjat sa att jag skulle gå med Rosaline och att jag borde lära känna henne. Och jag tyckte att Kajsa och Rosaline var coola” säger Julia. “Vi tre hamnade vid samma bord på första träffen. Jag kommer ihåg värmen, en sådan stark kärlek hade jag inte mött innan i ett sådant sammanhang” fyller Rosaline i.

De kom, precis som alla andra i mentorskapsprogrammet, från väldigt olika organisationer där de hade olika roller. Samtalet glider därför naturligt in på att prata om systerskap över gränserna. “Jag tycker att Alexandra och Josefin sa det så bra. De pratade om att känna sig trygg i maktens korridorer, så det är bara något som är självklart. Under lång tid har det bara kunnat vara en kvinna i framkant eller på toppen och en har behövt peta ner henne för att själv kunna göra anspråk på platsen.. Att få upptäcka att det inte behöver vara så, att vi kan gå tillsammans istället för att kämpa mot varandra, det är det som är systerskap” säger Kajsa. Att få känna systerskap är att känna motsatsen till förtryck, menar Rosaline. “Förtryck får en att känna sig ensam och tro att en är galen för att en tror på något. Men så är inte systerskapet, där får en istället hela tiden styrka. Och det är som Mona Sahlin har sagt till oss: en kvinnas vinst är alla kvinnors vinst.”

Systerskapet i Maktsalongen kan se ut på väldigt olika sätt. Det handlar såklart om nätverksträffarna och relationen till sin mentor, men det kan också finnas som en del av vardagen under de där dagarna då en behöver extra mycket stöd. “ Jag kommer ihåg hur det var i vår chatt under de månader då många organisationer hade årsmöten. Vi skrev om alla som blev valda, alla peppade och hejade på varandra” säger Kajsa.

Men såklart finns det något speciellt med att få träffas fysiskt. Julia beskriver träffarna lite som att få komma hem. “Det låter så klyschigt, men jag vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt. Att komma in till TCO [där alla träffar hålls] kändes lite som att komma hem till mamma. När en kom in så frågade alla hur en mådde på riktigt – det var så genuint och ärligt. Det var en sån kontrast till andra sammanhang. Här kunde en säga “jag stod i en panel igår och det gick jättedåligt” och få stöd från alla runt omkring” säger Julia.

Såklart finns det vissa stunder de minns bättre än andra. När jag frågar vad deras starkaste minne från programmet är börjar Kajsa berätta. “Jag tror att vi alla tänker på samma sak. En helg under hösten handlade om sitt första feministiska minne. Vi skulle skriva och framföra ett tal på temat. Det var så fint att få höra allas tal, men också de två dygnen vi delade var så fina. Jag tror aldrig att jag  har gråtit så mycket som jag gjorde den helgen. Hela den helgen var så stark. Julia fyller i. “Vi pratade om den helgen bara häromdagen, hur fint det var när alla höll sina tal. Jag har nog aldrig varit med om ett så öppet klimat. Det var som att en skar bort alla normer på något sätt och alla fick pusta ut.” “Det var inte heller något tvång någonstans, alla fick dela med sig av det de ville, på den nivå de ville. Det var att påminnas om alla olika förtryck som en utsätts för genom livet, och att få prata om det i ett tryggt rum där ingen kan skada en” berättar Rosaline om träffen.

Innan vi säger hej då så pratar vi lite om framtiden, för dem och för systerskapet. “Det deppiga är att jag tror att vi om 10 år kommer sitta och prata om samma saker och fortsätta dela strategier med varandra. Samtidigt är det just därför det är skönt med att hitta systerskapet så tidigt” säger Julia. “Kampen är lång och vi har kommit dit vi är idag tack vare kvinnor som gått före oss, men nu är det vår tur att föra det vidare. Varje kamp en tar är därför så viktig” avslutar Rosaline.