Så började Sehers engagemang

Maktsalongen har startat lokala nätverk i Umeå, Stockholm, Göteborg, Växjö och Malmö du hittar datum för nätverksträffarna i vårt kalendarium, näst på tur står träffen i Malmö! I Skåne finns det så himla många engagerade och coola brudar och vi har pratat med en person vars feministiska engagemang började i elevrådsrörelsen i Lund. Hon har vuxit till att bli en av våra främsta ledare och debattörer inom jämlikhet och jämställdhet. Ingen mindre än Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz!

Seheriblogg

Hej Seher! Idag är ju du ordförande för Rättviseförmedlingen! Vad gör du då?
Vi är en plattform i sociala medier där 100 000 följare varje dag hjälps åt att hitta kompetenta personer som hamnat i skymundan på grund av sådant som stereotypa föreställningar och normer om kön, bakgrund och funktionsvariation. Vi gör det för att visa att kompetens finns hos fler än de vi brukar se i olika sammanhang. Jag arbetar med att opinions- och folkbilda kring frågor som handlar om jämställdhet, mångfald och representation.

Kul! Du är ju från Lund! Hur började ditt engagemang?
Mitt engagemang började på min grundskola när jag insåg att min lärare behandlade mig annorlunda på grund av att jag var tjej. Hon tyckte att jag inte skulle låta så mycket i klassrummet, att jag inte skulle klä mig för utmanande – jag var 11 år – och att jag borde tänka på mitt rykte. Plus att hon sade att anledningen till att killarna tafsade var för att de var kära i mig. Så jag bestämde mig för att engagera mig i elevrådet för att hon inte skulle få vara klassföreståndare längre. Mina föräldrar kom till Sverige som politiska flyktingar så att arbeta för att förändra samhället har varit något som jag verkligen uppmuntrats till. Genom elevrådet kom jag i kontakt med Sveriges Elevkårer. Jag följde med på ett nationellt årsmöte och fick sedan frågan om jag ville bli ordförande för distriktet i Skåne. Jag tackade först nej men blev sedan övertalad till att tacka ja. Efter några år kandiderade jag till ordförande för hela organisationen och blev, efter många nervösa dagar på årsmötet, vald.

Nästa vecka komma Maktsalongen Malmö träffas. Vad tänker du att det hade kunnat betyda för dig att ha haft ett sådant nätverk när du var engagerad i Lund och Skåne?
En av sakerna som jag tidigt fick höra i mitt engagemang var att jag tog mig framåt och uppåt i organisationen på grund av att jag var snygg, att det inte handlade om min kompetens. Ett nätverk som Maktsalongen hade kunnat stärka mig och få mig att känna mig tryggare i att jag faktiskt kunde andra saker än att bara vara mitt utseende. Jag visste ju liksom det, men hade behövt starkare stöd för att inte bli ledsen och för att kunna konfrontera de saker som andra sa om mig. Plus att det hade kunnat få mig att förstå att anledningen till att man ifrågasatte min kompetens var för att tjejer inte förväntas vilja göra karriär.

Till sist: temat på träffen är feministiska överlevnadsstrategier. Vilken är din bästa feministiska överlevnadsstrategi?
Män rekryterar och väljs ofta på potential, kvinnor på dokumenterad erfarenhet. Det gör att vi lär oss tidigt att vi måste ha gjort något tidigare för att våga göra det någon annanstans. När jag får en fråga om att göra något som jag inte är säker på om jag kommer att klara av brukar jag tänka ”vad är det värsta som kan hända?”. Svaret på det är sällan något jag inte kan leva med, som att ingen av mina vänner kommer vilja hänga med mig eller någon i min familj skulle dö. Och eftersom att jag kan leva med det värsta som kan hända, så vågar jag oftare tacka ja till sådant som jag annars reflexmässigt skulle tacka nej till. På så sätt visar jag att det visst går att göra saker som man aldrig testat tidigare.

Tack Seher!