Låt oss snacka om frontalloben

Naturvetenskap är kanske min sämsta gren. Jag är samhällsvetare ut i fingerspetsarna, utbildad statsvetare och har inte läst något som har med naturvetenskap att göra de senaste åren. Fram tills nu. För nu har jag blivit löjligt intresserad av frontalloben.

Frontalloben är en del av hjärnan, den främre delen, som också kallas för pannloben. I frontalloben händer massa spännande och viktiga saker och senaste veckorna har jag fått lära mig vad som händer när frontalloben inte funkar som den ska.

Som jag skrev för några veckor sedan har jag inte varit så bra på att leva som jag lär senaste tiden. Det blev en alldeles för hård rivstart efter semestern, alldeles för mycket helgjobb och för lite tid till återhämtning. Alltså precis allt jag inte behöver. Och i början gick det ju bra. Det gör det ju nästan alltid. Vår kropp och vårt psyke har en fantastisk kapacitet. Men tillslut tar det stopp. Och det gjorde det för mig.

I frontalloben sitter vår förmåga att göra analyser, reflektera, prioritera och till viss del sitter också vårt minne där. När vi blir stressade utsöndras olika hormoner, bland annat kortisol, adrenalin och noradrenalin. De är värsta superhormonerna på kort sikt, men när vi har dem i kroppen en längre tid så börjar de förstöra för oss. Och frontalloben är en av de delar i vår kropp som påverkas. Frontallobens funktion försämras. Förmågan att analysera, reflektera, prioritera och att minnas, funktioner som ofta är extra viktiga för att komma ur stressade situationer, försämras. Och det faktumet blev väldigt uppenbart för mig för ungefär tre veckor sedan.

Även om jag är samhällsvetare så kan jag ju nu lite, tack vare mitt nyfunna nörderi, lite om frontalloben. Därför visste jag ju precis vad som hände, varför mig hjärna inte längre funkade. Var jag inte mindes något alls, varför jag hade svårt att analysera situationer, varför jag bara agerade utan att tänka efter. Men oavsett hur mycket jag vet vad det beror på så är det lika frustrerande och irriterande. Det förstör precis lika mycket för mig och de som finns runtomkring mig, även om jag vet precis varför det blir så. Att ha nördat in sig på frontalloben hjälpte mig inte alls i denna situation.

En av de sju saker vi lyfter som ett stort problem och orsak till stress i vår bok ”Stress och motståndskraft” är när stress normaliseras och när det finns en trendande stressnorm. Att känna att det är coolt att vara stressad, ha mycket att göra och för lite tid till återhämtning. Men det är inte coolt. Det är sämst. Att känna hur ens hjärna slutar fungera är inte roligt eller intressant att vara med om, oavsett hur intressant en tycker att frontalloben är.