Kvinnor som projektleder män

Häromdagen skrev en kompis till mig en lång statusuppdatering om hur hennes liv har förändrats sedan hon blev ihop med en känd, svensk politiker. Hon inledde sin uppdatering såhär:

”När min kille var [hans jobb] fick JAG ca tusen frågor i veckan ”Skulle [killens namn] kunna komma och prata om yadayadayada detta datum?” eller ”Skulle du kunna framföra min politiska åsikt till [killens namn] ” eller ”Jag har skrivit en debattartikel om yadayadayada, skulle du kunna be [killens namn] läsa den?”

Behöver jag ens säga att det bara var män som höll på så här?

Jag svarade dem vänligt men bestämt att jag är hans sambo och inte hans sekreterare, att han har en fantastisk stab som har koll på hans jobbkalender och att jag faktiskt inte tänker framföra någon random snubbes politiska åsikter.”

När de blev ihop trodde hon att hon skulle bli hans flickvän och sambo. Det trodde han också. Men enligt andra hade hon ytterligare roller. Hon blev sekreterare, ansvarig för hans kalender, en länk mellan honom och alla som hon kände som skulle kunna tänkas vilja komma i kontakt med honom. Eller ja, alla män som ville ha kontakt med honom. Varken min kompis eller hennes kille hade inte förväntat sig (eller önskat) detta, men andra gav henne helt ombett den rollen.

Det finns många kvinnoroller (och ja, mansroller för den delen också), men en av de vanligaste är kanske att vara just projektledare. Oavsett om det handlar om att styra upp hemmet, hålla kontakt med nära och kära, veta vad som ska handlas, planera semester eller uppenbarligen planera sin partners jobbschema, så är det många av oss som ges rollen som projektledare. Den obetalda, osynliga och ofta ouppskattade rollen som projektledare, utanför arbetstid, för allt annat än jobb som hör livet till.

När detta lyfts i olika sammanhang, när det pratas om hur kvinnor får projektledarrollen, hörs det ofta röster från män som hävdar att det är kvinnornas egna ansvar. Kvinnor får inte projektledarrollen, de TAR den. Om de inte tog på sig projektledarrollen så skulle allt bara lösa sig. Om de bara bad andra om hjälp så skulle lasset inte vara lika tungt. Men poängen med projektledarrollen är att kvinnor tar den eftersom nån MÅSTE ta den, annars funkar inte saker. Oavsett om det handlar om dammsugning eller protokollunderskrifter, födelsedagspresentshopping eller styra upp en jobb-AW så hamnar projektledarrollen och det osynliga arbetet allt som oftast på en kvinna. Vissa saker går såklart att strunta i, men om en tycker något är viktigt kanske det inte är värt att låta allt falla ihop som ett korthus. Och många roller, som den min kompis fått, är faktiskt inte något som en själv har möjlighet att styra över. Folk bara förväntar sig att hon har den rollen.

Min kompis hade, samtidigt som hon blev ihop med sin politikerpojkvän, ett eget viktigt politiskt uppdrag. Men tror ni hennes kille fick några frågor där han ombads be henne om saker eller kolla upp saker i hennes kalender? Självklart inte.

Det finns många saker som står i vägen för att kvinnor som grupp ska få lika mycket makt som män som grupp. Detta är onekligen en av dem. Så det är dags att en gång för alltid ge upp tanken om att det bakom varje man står en kvinna som löser allt och istället kräva att varje individ tar ansvar för allt som rör den. Först då kan vi uppnå ett jämställt samhälle.