Jag ville skapa en armé / Sofia Brändström

Ibland tänker jag att starta Maktsalongen bara var en täckmantel för att få en anledning att maila alla mina idoler och fråga om de ville föreläsa på någon av våra träffar eller vara mentor i vårt nystartade mentorskapsprogram. Jag hade helt plötsligt en orsak till att skicka iväg ett mail till Mona Sahlin, Maria Sveland och Susanne Osten (Dog. Hon har varit min idol sen jag var 14). Och dessutom tackade de glatt ja till våra inbjudningar. Genom åren har så många kloka, mäktiga, skarpa personer gästat Maktsalongens mentorskapsprogram. De har öppenhjärtigt bjudit på sina bästa ledarskapsstrategier, lyssnat, delat med sig av misstag och lärdomar.

Men ärligt talat. Att få en anledning att maila mina idoler var underbart, men den verkliga täckmanteln till att starta Maktsalongen var en helt annan. Jag ville skapa en armé (mer bildligt än bokstavligt förstås, men ni fattar). Drömmen om att bli så många Maktsalongare att på riktigt bjuda på rejält motstånd till de snäva ramar som bestämmer hur en chef ska se ut, vilka som får sitta i ett styrelserum eller kliva in i politikens korridorer. Drömmen om att vi kan bli så många att vi kan infiltrera omoderna maktstrukturer och gamla hierarkier och göra dom mänskligare, snällare och mer meritokratiska.

Och jag tror vi är på god väg mot den här armén. I Maktsalongens nätverk finns idag över 250 personer, and counting. Jag sitter på så många historier om hur Maktsalongens nätverk öppnat annars stängda dörrar. Hur det skapat nya allianser mellan politiska motståndare. Hur kollektivet gett styrka till individer att våga ta obekväma strider. Jag minns en historia från Maktsalongens första år. En av nätverkets mentorer berättade hur hon suttit på en kongress för ett stort förbund. Det fanns två personer som kandiderade till samma uppdrag. En av kandidaterna var man och en var kvinna och det blev uppenbart i pläderingarna att de behandlades extremt olika och att detta berodde på kön och inte kompetens. Hon berättade hur hon reagerade men tvekade inför att säga ifrån, tänkte på vilka konsekvenser det kunde få och att det är bekvämare att bara vara tyst. Men så bestämde hon sig ändå för att gå upp i talarstolen och säga ifrån, för att hon föreställde sig att hon hade hela teamet av Maktsalongare i ryggen. Och att de alla dagar i veckan hade ställt sig där i talarstolen. Den mentala bilden av att ha hela Maktsalongen där gjorde allt lättare. Exakt den känslan har jag försökt bära med mig när något känts svårt. What would Maktsalongen do liksom.

För min egen del har Maktsalongen varit livsomvälvande. Det har gett mig nya vänner. Alltså riktiga. Sådana jag kommer spara och hålla nära resten av mitt liv. Systerskapet som uppstått i Maktsalongen har gett mig jobb och nya uppdrag. I Maktsalongen har det varit så enkelt att säga: jag vill dit, jag vill ha det här. Och det har inte mötts med en misstro eller känsla av konkurrens. Tvärtom: ett telefonsamtal till en person man borde träffa, ett gott lovord eller hjälp att hitta rätt.

Men kanske det viktigaste, Maktsalongen har gett mig en starkare ryggrad. Jag gör såklart inte alla rätt. Men jag har fått mer kunskap och en starkare reflex. Som att reagera på härskartekniker, lyfta de som vanligtvis inte blir sedda, ta för vana att räkna, rekrytera bättre och mer jämställt. Att öva sig på och tvinga sig att handla jämställt är inte alltid så enkelt. Det kan vara obekvämt, ofördelaktigt i stunden eller bara jobbigt. Så det är därför vi behöver den här armén. Så att vi kan påminna varandra och för att det inte ska bli så ensamt i försöken att störta patriarkatet och de förlegade maktstrukturerna.

SOFIA BRÄNDSTRÖM
Grundare och före detta ordförande för Maktsalongen

Läs mer om mentorskapsprogrammet och sök här senast 25 november!