Ja, män passar bättre för vissa jobb

Att det krisar i Svenska Akademien är ingen nyhet för nån som haft ögonen öppna det senaste året. I måndags kom hovrättsdomen mot Jean-Claude Arnault där han fälls för två våldtäkter och döms till 2,5 år i fängelse. Som de flesta redan vet har Arnault nära kopplingar till Akademien och trots att de redan 1996 varnades för hans beteenden gjordes inget förrän förra hösten när #metoo blossade upp och 18 kvinnor gick ut och vittnade om hans trakasserier och övergrepp. Allt kaos till Arnault ledde inte till att alla de män som hållit honom om ryggen i alla år fick gå, nej, istället var det Sara Danius, den enda som försökt adressera problemet, som fick gå. Logiskt, eller hur?

Och så igår kom den tidigare ständige sekreteraren och Akademieledamoten Horace Engdahl med ytterligare ett i raden av idiotiska utlåtanden. Han påstod nämligen att män passar bättre i denna typ av positioner för att de tolererar maktstrider bättre. Det går såklart att läsa in mycket i detta uttalande, men det som fastnar hos mig är tanken att han nog tycker att alla de problem som kommit upp senaste året inte beror på de män som har orsakat problemen, utan kvinnorna som har lyft fram dem.

Det förhållningssättet är knappast nytt. Jag tror att många (framförallt kvinnor) som suttit i en styrelse och försökt lyfta upp gruppens jämställdhetsproblem har fått samma mottagande. Att det är hon som är problemet, inte alla de (framförallt män) som utsätter henne för härskartekniker, granskar henne efter en annan måttstock, inte tillåter henne få samma förutsättningar som dem att genomföra ett uppdrag. Men det vet vi ju såklart är fel. Vi vet att krisen i Svenska Akademien inte beror på de 18 kvinnor som gick ut i DN förra året, de två kvinnor som anmälde honom för våldtäkt eller på Sara Danius för att hon försökte reda i vad som hänt. Vi vet att det är Arnault fel som utsatt kvinnor för trakasserier och begått övergrepp och de är alla de mäns fel, inklusive Horace Engdahl, som har hållit honom om ryggen och låtit allt fortgå i alla år. Krisen är deras fel.

Men det finns en grej som jag ändå håller med Horace Engdahl om. Jag tror absolut att det kan vara så att kvinnor inte passar i vissa positioner och institutioner. Det är positioner och institutioner som skapats av män, för män i en tid då mäktiga män fick bete sig hur som helst. Där är det nog så att män, som helst av allt vill leva som på 1700-talet då allt bestämdes av ett fåtal mäktiga män, hör hemma. Kvinnor, moderna män och andra passar nog inte så bra där. Men då väcks ju kanske det som är den relevanta fråga: betyder det att det är människorna som inte passar eller är det institutionen som inte passar? Ni som läser det här har nog inte jättesvårt att gissa vad jag tycker. Så Horace, häng du på Gyldene freden och drick portvin med dina gamla litteraturmän och prata om den gamla goda tiden då en minsann fick ta en kvinna på rumpan utan att det blev nått sagt om det. Så kan vi andra behålla Börshuset, pengarna i alla fonder och Nobelprisutdelningen och försöka bygga en modern och inkluderande institution. Deal?