Hon som fick ta smällen

Igår eftermiddag skrev jag ett blogginlägg som vi egentligen skulle publicera idag. Det handlade om systerskap och framförallt tre saker som fått mig att tänka på systerskap denna vecka: bränningen av Anita Gimvalls kåta, Maktsalongens egen artikel som vår ordförande Linn Svansbo skrev tillsammans med ledare från SSU, LUF, Grön ungdom och CUF som handlade om systerskap i valrörelsen och så slutligen om krisen och kaoset i Svenska Akademien och all den kritik som kastats mot Sara Danius de senaste dagarna.

Inlägget låg klart och skulle egentligen publicerats nu. Men så kom igår kväll meddelandet om att Sara Danius lämnar sin post som ständig sekreterare i Svenska Akademien och slutar också delta i Akademiens arbete. Danius blev ständig sekreterare 2015 och det var första gången i Akademiens då 229-åriga historia som en kvinna valdes till ständig sekreterare. Av alla som valts in i Akademien någonsin har endast 11 varit kvinnor. Det är alltså ingen underdrift att påstå att det är en mansdominerad institution (och huruvida det påverkat det faktum att ungefär 99% av de som tilldelats Nobelpriset i litteratur, vars vinnare utses av Svenska Akademien, är män kan vi såklart bara spekulera i).

Krisen började med #metoo, då det framgick att en man med nära kopplingar till Akademien anklagades för sexuella övergrepp och att dessa ofta hade begåtts mot kvinnor som också fanns nära Akademien. Många är de som hävdar att Akademien länge har känt till detta och därmed de tidigare ständiga sekreterarna. Men ingen av dem har agerat förrän nu.

Sen fortsatte stormen med frågor om jäv, ekonomisk brottslighet, läckande av Nobelpristagare och så var hela karusellen igång. Och snart började allt plötsligt vara Sara Danius fel. Horace Engdahl säger att ”Sara Danius är den sämsta sekreteraren Akademien haft sedan 1786” och Sture Allén tycker att ”Sara Danius är inte så erfaren”. Båda har tidigare varit ständiga sekreterare, alltså haft maktposition inom Akademien. Engdahl så sent som fram till 2009.

Så vad är det som händer här egentligen? Jo, samma sak som hänt så många gånger förut. Kvinnor blir ledande för institutioner, partier, företag eller organisation där det finns problem. Så fort något går illa så är det inte längre institutionens, partiets, företagets eller organisationens ansvar, det är hennes ansvar. Och eftersom hon inte har ”tagit sitt ansvar” och  löst hela situationen på egen hand måste hon avgå.Eller som Lilian Sjölund skrev: ”hon är kvinnan som nu får klä skott för en kultur de odlat, vidrigheter de valt att blunda för”. Hennes föregångare och efterträdare är nästan alltid män som gör precis samma saker som hon har gjort och även om också deras ledarskap ifrågasätts så behöver de inte avgå.

Jag tror att Engdahl och Allén menade något annat än det se sa när de uttalade sig om Sara Danius. Jag tror Engdahl menade att ”Sara Danius är den första kvinnan som sekreterare Akademien haft sedan 1786” och att Allén menade att ”Sara Danius är inte så mycket man”. För mig verkar det nämligen som om det är där problemet ligger.

Sara Danius är kvinna och därför är hon inte längre ständig sekreterare för Svenska Akademien.

 

SARA HARALDSSON
Grundare och generalsekreterare för Maktsalongen