För mycket nu

Jag är statsvetare. Det innebär att jag egentligen inte har pluggat biologi sen första året på gymnasiet och eftersom det nu är 11 år sen jag tog studenten så har det hunnit gå ett tag. Trots det är jag löjligt fascinerad av vår hjärna. Varje gång jag är ute och föreläser om stress visar jag en bild på hjärnan och jag känner mig lika upplyft och nyfiken varje gång. På bilden är frontalloben, alltså den del av hjärnan som ligger precis bakom pannan, markerad. Varför? Jo, för det är där det händer spännande/dåliga saker när vi är stressade.

När vi blir stressade frigörs olika hormoner i vår kropp, framförallt adrenalin, noradrenalin och kortisol. De är riktiga superhormoner som gör oss snabba och fokuserade. De är dock bara designade för att finnas ute i vår kropp under en kortare tid. På sikt slutar de att vara superhormoner och börjar istället bryta ner oss. Och det är här frontalloben kommer in. Kortisolet, som är den riktiga boven i dramat, leder till att aktivitet flyttas från frontalloben längre bak i hjärnan. På sikt går det att se på magnetröntgen hur frontalloben faktiskt krymper i storlek. Om vi vill vara smarta är detta riktigt dåligt. För den mesta av vår smarthet sitter i frontalloben. Det är den som analyserar, förstår konsekvenser, kan hantera impulser, tänker rationellt osv. Förmågan att göra dessa saker försämras alltså om vi har varit stressade under en längre tid. Innan jag hade koll på detta med hjärnan brukade jag beskriva det som att ett rimlighetscentrum i hjärnan hade försvunnit. Nu vet jag att det centrumet heter frontalloben.

Att vi blir lite korkade av stress är alltså inte bara en känsla, utan en biologisk verklighet. Stress är en superkraft på kort sikt (alla som suttit och hetspluggat inför ett prov kvällen innan vet jag pratar om), men något som bryter ner oss på lång sikt. Om vi vill vara effektiva och få mycket gjort är därför stress rent kontraproduktivt; vi kommer nämligen att prestera sämre på grund av stressen.

Stress beror ofta på orimliga strukturella och organisatoriska normer. Vi förväntas göra för mycket under för lite tid och med för lite kontroll över det som sker. Men trots att det beror på strukturella och organisatoriska problem så blir konsekvenserna ofta individuella. Det är anledningen till att vi har skapat Lite mycket nu – för att ge unga verktyg att hantera den stress som de ofta tvingas in i. Och ibland är det så mycket att det knappt går att hantera. Det är bara FÖR MYCKET! Så spana in våra nya sms-skolor på litemycket.nu och hjälp din frontallob att fortsätta fungera även i framtiden.