Flora Wiström om att ha ”lite mycket nu”

Utbrändhet ökar bland unga tjejer. Det är inte bara ett problem för dom som bränner ut sig, utan för hela samhället. För ju fler tjejer som inte orkar ur sängen, desto färre ledarpositioner kommer i framtiden ägas av kvinnor. Det är därför vi skapat sms-skolan Lite mycket nu, så att en kan lära sig hur stress bäst hanteras. Så att ingen ska behöva bränna ut sig.

Vi är många som är trötta på att känna att det är lite mycket nu. En av dem är författaren och bloggaren Flora Wiström. Flora har både skrivit på sin blogg och pratat i sin podd om stress och ångest. Vi träffade Flora en solig torsdag i hennes nya lägenhet full av flyttkartonger och snackade om stress.

Har du nånsin känt att det är lite mycket nu? Hur har det känts?
Väldigt ofta. Jag minns en gång när jag satt i mammas bil. Hon hade svängt in vid vägrenen för att släppa av mig utanför mitt hus. Det var en dålig parkeringsplats och jag behövde egentligen hoppa ur i farten. Men jag kunde inte. Det regnade ute och vindrutetorkarna piskade fram och tillbaka och jag bara stirrade på dem. Sen kom tårarna. Mamma, sa jag, jag orkar inte mer.

Den där känslan av att vara överväldigad attackerar mig ofta. I sådana perioder känns det som att jag är en glödlampa som liksom flimrar. Jag är skör och lättirriterad. Jag är alltid i nästa steg i huvudet och har svårt att vara närvarande. Jag ser inte fram emot saker, utan även det roliga blir ansträngande. Och det ger mig ångest.

Det brukar vara en blandning av jobbrelaterad stress och en känsla av att vara otillräcklig inför mina vänner och familjemedlemmar. Men jag har faktiskt gått i terapi för just de otillräcklighetskänslorna. Jag har haft svårt att lyssna inåt, på vad jag egentligen orkar med eller har lust med, och har tackat ja till allt som folk vill ha med mig på. Min psykolog sa ”Flora, du är inte en docka som folk kan plocka ut när det passar dem”. De orden fastnade i mig.

Min bästa kompis sa en gång ”stress är inte värt det”. Det är också en mening som sitter kvar. Det ÄR inte värt det. Det kan vara okej att ha intensiva perioder då och då, så är livet, ibland hopar sig deadlines och ansökningar och julförberedelser och allt vad det är, men det får inte pågå länge. Max ett par veckor åt gången.


Vad brukar du göra när du känner att det är lite mycket nu?
Den första tanken jag har när jag är stressad är att ingenting går att plocka bort. Allt måste göras. Allt hänger på mig. Men jag vet ju att det inte stämmer. Så jag försöker påminna mig själv om det.

Det är lätt att ge sina kompisar råd, så jag brukar försöka tala till mig själv som en polare. Eller så ringer jag en förälder eller en vän och uttrycker mina stresskänslor. Då brukar jag alltid få det svaret jag vill höra: Flora, du måste inte göra det där. 

Jag ser över min kalender och börjar helt enkelt skala bort vissa saker. Jag vill ju gärna hålla deadlines och genomföra vad jag har lovat, men alla arbetsgivare vet hur det är att vara överstressad, så jag tycker att folk brukar vara förstående när jag ber om några extra dagar för att skriva färdigt en text, eller om jag helt ställer in ett möte. Jag har också blivit bättre på att inte ta på mig för mycket på en gång.

Det viktigaste jag gör att lyssna inåt. Alltså faktiskt känna av de signaler i kroppen som säger åt mig att det är för mycket nu. Och att sedan ta de signalerna på allvar.


Vad tänker du om att det har blivit så okej att hela tiden säga att det är lite mycket nu? Att alla pratar om hur mycket det är hela tiden?
Jag står inte ut med glorifierandet av stress. Som att alla ska bräcka varandra hela tiden med hur mycket som händer i deras liv. När man är stressad är det svårt att inte spilla över den sinnesstämningen på andra, och det är viktigt att ventilera, men när jag märker att folk liksom SKRYTER med att de har så mycket på sin plåt så blir jag irriterad. Jaha! Men skala bort något då! Använd inte upp dina resurser! Fokusera på rätt saker!


Vad skulle du vilja säga till den som tänker att det är lite mycket nu?
Det är inte värt det. Skala bort något, och om det känns omöjligt, ta hjälp av någon i din närhet som kan se saker klarare. Det ska kännas okej att vakna på morgonen. Om du bara stressar dig igenom vardagen så knuffar du livet framför dig, i stället för att uppleva det nu när det händer.

Tack Flora för att du har valt dig att ställa dig bakom Lite mycket nu! Vill du göra som Flora? Dela med dig av din egen berättelse under hashtag #litemycketnu i sociala medier.