Den trendande stressnormen


Citat från Maktsalongens undersökning om stress. 

I det unga civilsamhället finns det idag en norm av att vara stressad. Det ses knappt som coolt längre (coolt för att det är ett tecken på att en är viktig) utan det är helt normalt. Precis som post-its, möteshandlingar och knäppa internskämt är stress en helt normal del av det unga civilsamhället. Det finns många som är stressade hela tiden, vars standardsvar på frågan om hur de mår är att det är lite mycket nu. Sedan finns det en hel del personer som egentligen inte är stressade, men som har dåligt samvete och kanske lite skäms över det; är de inte stressade för att de gör för lite?

Tips om hur en blir mer effektiv eller på bäst sätt organiserar sin kalender är vanliga samtalsämnen. Att möta oförstående vänner som inte fattar varför en fika måste ha en bestämd sluttid är vardagsmat. Stress kan i vissa organisationer vara så normaliserat att det blir omöjligt att prata om, för hur pratar en om något som är en sån stor del av ens engagemang eller arbete?

Att säga att stress aldrig får bli en norm är enkelt. Det är superenkelt att säga till andra att de ska vara lediga, att de ska prioritera, att de ska ta hand om sig själva och att få saker är så viktiga att de är värda att stress upp sig för. Att göra detsamma, att leva som en lär, är dock sjukt mycket svårare.

Det finns ingen enkelt lösning på hur en kan lösa problemet med en trendande stressnorm eller normaliserad stress. I boken Stress och motståndskraft har vi samlat en del förslag på lösningar. Men en till, förutom de som finns i boken, kan kanske vara att det måste bli mer okej att få göra misstag eller få ändra den ursprungliga planen. Om det blir för stressigt för att hinna med en viss aktivitet kanske det går att skjuta på den? Det funkar inte alltid och framförallt inte med kort varsel, men det går fler gånger än vad vi tror. Det måste också kanske få vara okej att allt inte blir perfekt? Det kanske måste få vara okej att lägga fokus på det som är viktigt på riktigt och göra lite oviktiga saker mer halvdant.

Klart är i alla fall att den norm som finns av att stress är normalt och kanske till och med lite cool förstör. Den förstör inte bara personer, den förstör också för ens engagemang och det en vill åstadkomma med att engagera sig. Därför måste vi ta den på allvar och jobba bort den.