Den magiska stressen

Jag älskar Harry Potter. Nån gång per år brukar jag ge mig själv i present att lyssna på/läsa böckerna och kolla på filmerna. Ofta sammanfaller detta med ledigheten under sommaren eller runt nyår och i år har jag lyssnat på Stephan Frys röst när han läser böckerna. Horrokruxer har hittats, quidditch har spelats och många läxor har skrivits på pergament. Och de fick mig att, kanske lite otippat, tänka på stress.

I den tredje boken, Harry Potter och fången från Azkaban, börjar Hermione bete sig lite konstigt. I början av boken får vi veta att hon har ett möte med professor McGonagall, men vad mötet handlar om är hemligt. Sedan tidigare böcker vet vi ju att Hermione tar skolan på största allvar och alltid pluggar mycket, men nu når det helt nya nivåer. Hon läser fler ämnen än någon annan och Harry och Ron får inte ihop hur hon kan läsa ämnen vars lektioner ligger på samma tid. Men Hermione undviker alla frågor och pluggar vidare. Med alla dessa lektioner kommer också extra läxor. Hon pluggar helt enkelt hela tiden, till och med när de andra eleverna firar att Gryffindor vunnit i quidditch.

Efter ett tag börjar hon bete sig ännu mer underligt. Hon inleder konflikter. Hon är ledsen. Hon gråter. Hon blir arg. Hon somnar över sina böcker medan hon gör sina läxor. Hon blir glömsk. Hon snäser av till lärare på ett sätt som alla som känner Hermione Granger vet att hon inte gör. Hon är helt enkelt inte sig själv.

Mot slutet av boken får vi veta varför. Hermione har fått låna en tidsvändare av Trolldomsministeriet. Tidsvändaren gör att hon kan åka tillbaka i tiden och på så sätt vara på flera ställen samtidigt. Så när en Hermione sitter på trolldryckslära är en annan på trollkonsthistoria. Förutom tiden för alla extra lektioner, vilket ger henne längre dagar än vad alla andra har, får hon dessutom extra mycket läxor. Hon pluggar konstant. Till slut går det inte längre. Även om en är häxa och har magiska krafter behöver alla återhämtning.

Jag tänker att många av oss tror att vi är övermänniskor. Att vi ska klara av allt. Andra blir stressade och kanske utbrända, men inte vi. Vi kommer alltid klara lite, lite till.

För rätt exakt ett år sedan stängde jag av jobbmailen, bokade av alla möten, sa att ingen fick ringa mig om det inte var absolut akut och så jobbade jag hemifrån en vecka och jobbade bara med ett väldigt avgränsat projekt. Min hjärna var kaos efter en alldeles för intensiv start på hösten och trots att jag just haft en lång semester så klarade inte mitt huvud av att inte få någon återhämtning. Jag har skrivit om det här.

Kanske låter det banalt att skriva om Harry Potter och utbrändhet. Men jag tycker att det ändå känns lite hoppingivande att en av världens mest lästa böcker faktiskt lyfter detta tema, även om det inte är helt uttalat. Även om en har magiska krafter så kan stressen bli för mycket. Inte ens häxor klarar hur mycket som helst. I slutet av boken lämnar Hermione tillbaka tidsvändaren och slutar med två ämnen. Genom att tacka nej och ta bättre hand om sig själv kan hon återgå till att vara den briljanta, smarta och roliga person som hon verkligen är.

PS. Om du känner igen dig i Hermione tycker jag att du ska kolla in Lite mycket nu. Det är en sms-skola för alla oss som har lite mycket nu, den är helt gratis och alla får vara med.