Kan en bara få förändra världen utan att få magkatarr?

Jag fattade verkligen inte. Varför grät jag så mycket? Var det för att jag och min kille just hade blivit ihop och det var svårt? Eller var det något annat som skavde? Varför kunde jag plötsligt inte sova? Jag låg nätter igenom, stirrade i väggen och lyssnade på The Cardigans skiva Long gone before daylight på repeat på min lilla mp3-spelare. Jag hade ont i magen och läkaren sa att det var magkatarr. Tabletter skrevs ut, men hen frågade inte hur jag mådde, om det fanns en anledning till att jag hade så ont i magen. Jag åkte direkt från läkarbesöket till styrelsemötet. Hann inte vila, vi skulle ju förbereda årsmötet. I över en vecka bodde vi i styrelsen tillsammans, först på kansliet i Stockholm och sedan på Per Brahegymnasiet i Jönköping. Det var där mitt styrelseuppdrag tog slut och allt som hänt – allt jobb, alla konflikter, all brist på återhämtning, den totala känslan av otillräcklighet som hade ockuperat min kropp senaste året – kom ikapp mig. Jag grät hela tågresan hem. Följande dagarna bodde jag hos min bästa kompis som också hade vart ordförande i organisationen och levde på Piggelin, smoothies och cigaretter (förlåt mamma och pappa!).

3,5 år senare startade Sofia och jag Maktsalongen. Vi gjorde det för att vi hade vart med om så mycket ojämställdhet i våra ledaruppdrag och såg all ojämställdhet runt omkring oss att vi var tvungna att göra något. Ett nätverk där kvinnor engagerade i ungas organisationer och rörelser skulle för stötta och peppa varandra, skulle få utvecklas som ledare och som skulle få ett systerskap som skulle hålla dem om ryggen i de ojämställda organisationen. Det skulle vara fokus.

Jag tror det hann gå tre träffar med programmet innan någon bröt ihop och började gråta. Det var för mycket. Pratet om stress, som var temat för kvällen eftersom vi under hösten hade känt att det var ett stort problem bland ledarna i programmet, kändes to close to home. Det var första, men absolut inte sista gången som någon i nätverket började gråta för att stressen blev för mycket.

För 1,5 år sedan skrev vi en bok: Stress och motståndskraftVi hade i flera år pratat om det enorma hinder som stress utgjorde för unga kvinnor som var ledare. Även om vi kanske inte hade anat det när vi startade Maktsalongen hade det visat sig vara ett av de största jämställdhetsproblemen, ett av de största hindren för unga kvinnor att vilja bli och vara ledare. Boken och tillhörande initiativ Dags för nollvision var vårt sätt att sluta prata och faktiskt göra. Boken kom i september 2015 och den har läst och hjälpt (har vi fått veta av fantastiska läsare) många unga engagerade. Ambitionen med boken var att göra det lite enklare och mer konkret att kunna jobba för att förebygga, förhindra och hantera stress. Att ta det får ett problem som alldeles för många stod alldeles handfallna inför till att ge verktyg för att verkligen kunna skapa förändring.

Men, sedan boken kom, har vi snarare än att se vårt jobb som färdigt, insett det enorma behovet av att jobba vidare. Stress är ett enormt jämställdhetsproblem. Det hindrar unga kvinnor från att nå sin fulla potential. Det gör att unga kvinnor tackar nej till förtroendeuppdrag eller gör att de hoppar av i förtid. Och det påverkar inte bara de unga som idag är engagerade i olika organisationer eller rörelser; det lämnar också ett stort tomt hål där framtida ministrar, VD:ar, ordföranden och ledare skulle ha funnits. Stress bland unga engagerade kvinnor påverkar inte bara dagens samhälle, det påverkar också vårt framtida samhälle.

När varannan 16-åring tjej upplever stress som är så illa att hon börjat få stressymtom går det inte att sitta stilla och vänta på att det ska lösa sig. För det kommer inte lösa sig. Inte av sig självt. Det krävs att någon gör något. Vi skrev vår bok. Men vi vill göra mer.

Vi vill att unga kvinnor ska kunna brinna utan att bränna ut sig. Vi vill att de kan förändra världen utan att behöva gråta fast de inte vet varför, inte kan sova, får magkatarr eller känner sig otillräckliga. Vi vill att unga kvinnor kan göra att det fantastiska som det innebär att vara engagerad i en organisation utan att behöva må dåligt av det. Det finns alldeles för mycket kvar att göra. Och vi är inte klara. Vi har bara börjat.

SARA HARALDSSON

Maktsalongens generalsekreterare

Av hela mitt hjärta / Madeleine Ruuth

Nu bjuder vi in till #Maktbrunch i fem städer – Göteborg 14 maj, Växjö 21 maj, Umeå 28 maj, Malmö 3 juni och Stockholm 18 juni! För att peppa inför dessa mäktiga bruncher har vi frågat unga ledare i de fem städerna frågan ”vad är MAKT för dig?” Nu på söndag är det dax för Maktbrunch Umeå och därför är den här veckans […]

Ge makt / Klara Ligovic

Nu bjuder vi in till #Maktbrunch i fem städer – Göteborg 14 maj,  Växjö 21 maj, Umeå 28 maj, Malmö 3 juni och Stockholm 18 juni! För att peppa inför dessa mäktiga bruncher har vi frågat unga ledare i de fem städerna frågan ”vad är MAKT för dig?” Ordförande i Utrikespolitiska Föreningen i Växjö – Klara Ligovic! Statsvetaren Robert Dahl definierar makt som: ”makt […]

Äg makten du besitter / Embla Källén

Nu bjuder vi in till #Maktbrunch i fem städer – Stockholm, Göteborg, Malmö, Växjö och Umeå! På bruncherna snackar vi MAKT, äter mat och organiserar oss. För att peppa inför detta gästar unga ledare från städerna vår blogg. Idag diskuterar Embla Källén från Interfem och Maktsalongen Göteborg vad makt betyder för henne. ”Ja, visst gör det ont när knoppar […]

Att bli statsminister / Farida Al-Abani

Under maj och juni bjuder vi in till #Maktbrunch i fem städer; Stockholm, Göteborg, Växjö, Malmö och Umeå! Temat på bruncherna är såklart MAKT och därför lanserar vi idag bloggserien där vi låter unga ledare inom ideella organisationer och rörelser besvara EN FRÅGA: ”Vad är MAKT för dig?” Först ut, från Stockholm, ordförande i IOGT-NTO Vildvuxen, ledamot i StreetGäris samt aktiv i F! – Farida […]