Piffad, sminkad, fönad – och kritisk

Den 8 mars är en intensiv dag för en som tillbringar största delen av sin vakna tid med feministiskt arbete och jämställdhetspolitik. Uppdraget som ordförande för Maktsalongen är vid sidan av mitt vanliga heltidsjobb, vilket betyder att mina dagar endast kan fyllas på med Maktsalongen-relaterat arbete innan jobbet, på lunchen eller efter jobbet. Så även min Internationella Kvinnodag. Med andra ord – alarmet var ställt tidigt i morse för att inleda dagen hos fackförbundet Vision, tillsammans med deras ordförande Veronica Magnusson, Fatemeh Khavari och ett gäng andra inbjudna feminister. Jag blev sen.

Inte för att barnen var för långsamma på med overallen (har en 2-åring som oftast propsar på att göra exakt allting själv, vilket är minst sagt utmanande vid 06.30 på morgnarna), för att förskolelämningen tog för lång tid eller för att tunnelbanan stod still – vilket kanske hade varit tre rimliga ursäkter till att ramla in på minglet tjugo minuter efter start.

Nej, jag var sen eftersom jag var upptagen med att fixa håret och sminka mig. Innan jag somnade igår tänkte jag; ”i morgon ska jag vara extra snygg och piffig, så att folk tänker ’WOW vilken powerkvinna. Smart OCH snygg!’ när de träffar mig på alla mingel och seminarium”. Så jag valde helt enkelt att prioritera mitt hår, min ögonskugga och att korva på mig strumpbyxor med ”firm shaping”- effekt framför 20 minuters extra idéutbyte med smarta feminister.

Vi är många som för jämställdhetskampen, och ibland undrar jag hur begränsade vi är av de normer och smala könsroller som format oss. Och vad vi skulle kunna åstadkomma om vi orkade ta oss ur dem. Men det är också viktigt, för ens egen del, att inse att allt en feminist gör inte måste vara feministiskt. Att vi inte bär ansvaret för att bryta alla normer på egen hand – att vi också är produkter av det samhället som format oss.

Så idag, den 8 mars, är jag som alla andra dagar piffad. Shape:ad, sminkad, fönad och klädd i klackskor – precis som vanligt. Och jag kritiserar vår patriarkala samhällsstruktur för att det känns viktigt, men jag förlåter mig själv för detsamma.

Oavsett hur många normer du orkar utmana idag eller några andra dagar – glad 8 mars. Idag tänker vi extra mycket på kvinnorna som gick före, bandet mellan oss som går idag – och det vi lämnar till de som går imorgon. Ibland sminkade och formade av vad strukturerna i samhället gjort med vår bild av oss själva och varandra – men aldrig omedvetna, tysta eller ensamma.

Låt inte jämställdheten bli sista frågan på agendan

Om jag hade fått 5 kronor varje gång någon sagt att de tycker att jämställdhet är superviktigt, men sen inte lyft ett finger för att skapa jämställdhet så skulle jag vara rik för längesen. För så är det att jobba med jämställdhetsfrågor – alltid omges av människor som säger att jämställdhet är viktigt, men som sen gör […]

Jag vill ha lön ända till 17.00

När jag var 21 år hade jag mitt första heltidsjobb. Under ungefär åtta månader jobbade jag med ett projekt i en ungdomsorganisation som hade med valet 2010 att göra. Jag började i april. Någon gång i augusti var de flesta andra som jobbade på organisationen borta från kontoret ett par dagar och vi var kvar […]

I nätverket stöttar vi varandra / Angela Larsson

Att vara kvinna i en maktposition är ibland väldigt ensamt. Där, jag sa det. Lyxproblem kanske många tänker. Absolut är det ett sådant. Men med ensamhet medföljer osäkerhet. Tar jag rätt beslut? Har jag förtjänat min plats här? Ska jag verkligen ha den här maktpositionen? Jag är den enda unga kvinnan i min organisation med […]

Millennialbuggen

Häromdagen, mitt i slöscrollandet på mobilen, mötte jag en nyhetsrubrik som jag önskar var mer förvånande än vad den är. Årets folkhälsoenkät från Folkhälsomyndigheten visar att var fjärde ung person inom ålderspannet 16-26, känner sig stressad. En siffra som stigit med 6 procentenheter sedan förra året — som många andra undersökningar pekar på så växer […]