Backabrev #4: Internet är på riktigt

”Men det är väl det du vill, Kristina? Du tycker ju att det är kul med lite mothugg?”

Jag har under de senaste åren varit ganska regelbundet utsatt för hot och hat i och med mitt feministiska och antirasistisk engagemang. När jag i början berättade om det jag utsattes för märkte jag ofta att det inte togs på allvar.

Till exempel den gången jag satt på en släktmiddag och fick ovanstående fråga. När jag sen läste upp några exempel på mail jag fått de senaste dagarna möttes jag av ett chockerat ansiktsuttryck. ”Hur orkar du?”. Han hade inte haft en aning om hur utsattheten ser ut för många av oss som syns och hörs i media. Det som sker på internet räknas inte riktigt.

Ett annat välkänt exempel på hur så kallat näthat inte tas på allvar är hur rättssystemet och polisen hanterar det. Under en lång period anmälde jag ingenting av det jag utsattes för, just eftersom jag vet att det aldrig leder någonstans. Men efter att jag deltog i en stor kampanj i sociala medier – #inteerkvinna-kampanjen – fick jag ett drev mot mig som utspelade sig både på Twitter, Facebook, i min mailkorg och så småningom också till min privata telefon. Jag lyckades spela in ett av de arga samtalen. Det kom från en man som sympatiserade med nazismen, och det var ett samtal med uttalade hot.

Den gången tänkte jag att det faktiskt var värt ett försök, så jag ringde till polisen och gjorde en anmälan. Två veckor senare fick jag ett brev med informationen att mitt ärende lagts ned. ”Det är uppenbart att brottet inte går att utreda”. När jag kollade på tidpunkten för när min anmälan lades ned så hade det skett samma dag som jag ringde. Förmodligen direkt när jag lagt på telefonen. De bad mig inte ens skicka inspelningen.

Lokaltidningen från staden jag kommer ifrån gjorde ett litet reportage om det här efteråt. En ansvarig chef på polisen menade att lösning är att fler måste göra sin röst hörd i den politiska debatten. ”Den som framför åsikter måste vara förberedd på att det här är en möjlig reaktion. Därför behövs det fler som ställer sig upp för sina åsikter för till slut har de här dårarna inte möjlighet att ge sig på alla”. Ett, enligt mig, absurt förslag på lösning från en person vars uppgift är att skydda medborgare från kränkningar.

Vi vet att vissa grupper utsätts mer än andra. Till exempel kvinnor, personer som rasifieras och personer som arbetar med opinionsbildning kring frågor som rör mänskliga rättigheter. Att få stopp på näthatet handlar därför om demokrati och om yttrandefrihet.

Och visst finns det mycket som behöver göras för att bekämpa näthatet, men för att göra det behöver vi börja prata om internet som en del av resten av världen. Vi behöver ställa högre krav på politiken, rättsväsendet och även på oss själva. Internet är på riktigt. Det är dags att vi alla börjar agera som det också.

KRISTINA WICKSELL 
Projektledare på Make Equal. Jobbar bland annat med projektet Skärpning som arbetar mot näthat för ett inkluderande nätklimat.

Hur backar vi varandra mot hot, hat och diskriminering? Det handlar #Backabreven om!
Skriv ditt eget brev och posta under #Backabreven!