Att bli statsminister / Farida Al-Abani

Under maj och juni bjuder vi in till #Maktbrunch i fem städer; StockholmGöteborgVäxjöMalmö och Umeå! Temat på bruncherna är såklart MAKT och därför lanserar vi idag bloggserien där vi låter unga ledare inom ideella organisationer och rörelser besvara EN FRÅGA:
”Vad är MAKT för dig?”

Först ut, från Stockholm, ordförande i IOGT-NTO Vildvuxen, ledamot i StreetGäris samt aktiv i F! – Farida Al-Abani!!!

Jag sitter på min studentskiva med min klass och väntar in när några i klassen ska dela ut titlar till alla i klassen. En del fick “klassen roligaste” andra fick “klassens kompis”. När det var min tur så ropar de upp “Farida, klassens President”.

Den titeln har hängt efter mig sedan dess och i mitt ideella engagemang, från elevråd, elevkår till studentråd och det övriga föreningslivet.  Ofta får vi som är ideellt aktiva höra “Fan vad bra du är, du borde bli statsminister”. Varje gång jag hör det känner jag en blandad känsla i min kropp. “Ehh, vad gulligt, tack?”. Det är i nästan i nio fall av tio välment och betyder för mig bland annat att folk tror på en, hejar på en och vill att en ska vara deras representant. På senaste tiden har jag börjat engagera mig partipolitiskt och då är det nästan omöjligt att inte höra det då många tänker: “ Kul att du engagerar dig politiskt, hoppas du når ditt mål, att få den högsta makten och bli statsminister alt generalsekreterare för FN ”.

Makt förknippas lätt med en ledare och inte så ofta med medborgare eller medlemmar. Ibland när det har hänt något som får många att organisera sig så pratar en del om att vi, folket, är som många fiskar tillsammans och är större än en stor fisk, att massan vinner över dem få mäktige. Men i vår vardag är det lite som tyder på det när vi alla lyfter och sänker  enskilda personer.

I tider där demokratin är hotad av att ett fåtal hotar de som tar plats och lyfter viktiga frågor som vi behöver få höra. När ledare för och inom organisationer blir påhoppade dagligen för vilka de är, hur se ser ut så är det viktigt att vi delar på bördan. Det sägs ibland att få vill vara politiker eller ledare inom organisationer i rädslan av att bli attackerad som person, angripen för allt en säger och gör, anklagad för allt och inget. På gott och ont. Jag är smickrad över att jag har många vänner som tror på mig och som inte har något emot att jag får mer makt. Men vad jag och vi behöver är fler, vi behöver bli fler som delar på makt, vi behöver bli fler som står upp för fler frågor. Och främsta skälet till det är att ju fler vi är som bär ansvar så är vi fler som tar ansvar. Ju fler vi är som har makt i samhället, desto mindre är hotet från de som utövar det. Om vi delar på makten och bördorna så är vi starkare än om ansvaret ligger på få. Särskilt i ett sexistiskt, transfobt,  funkofobt och rasistiskt samhälle så kan vi inte fortsätta bli förvånade över varför just vita, cis-män, hetero-män är i majoritet på makten då dessa vågar utstå mer hot. De kan utstå mer hot då det är samma grupp som många gånger hotar mest.

Vill vi se en skillnad på detta behöver vi ett samhälle där vi är fler som engagera oss, allierar oss så minoriteter kan ta mer plats men tills dess är hotbilden för stor. Det handlar om liv och död idag för många. Något väldigr reellt  som gör att jag idag är mer intresserad av gemensam organisering och inte att ensamt leda. Att bli statsminister är idag inget alternativ för många av oss. Tyvärr.

Farida Al-Abani

Gästbloggare och ordförande i IOGT-NTO Vildvuxen, ledamot i StreetGäris samt aktiv i F!

Anmäl dig till #Maktbrunch Stockholm senast torsdag den 4 maj kl 13.00. Attenda och bjud in alla mäktiga till Facebookeventet!