Andrum

För två veckor sen genomförde vi Maktmötet i Karlstad – en träff för unga kvinnor från olika ideella organisationer runt om i Sverige. Vi tillbringade två dagar tillsammans för att prata om allt ifrån stress och sexuella trakasserier, till inflytandemetoder och ledarskap. Deltagarna hade varken träffat oss eller varandra innan de klev in på vandrarhemmet i Karlstad på fredagskvällen, och ändå kunde vi ha djupa diskussioner om feminism, systerskap, intersektionalitet och ledarskap som om vi aldrig hade pratat om det med någon annan i hela våra liv.

Innan vi skulle säga hej då på söndagen frågade vi alla vad de tyckt om helgen, och vad de framför allt skulle ta med sig hem. ”Att det verkligen finns trygga rum”, sa någon. ”Att separatism som metod är så viktigt och fantastiskt”, sa en annan. ”Att systerskap faktiskt finns på riktigt”, sa en tredje.

På tåget hem från Karlstad kände jag mig så otroligt tacksam över att ha fått fullkomligt sola mig i dessa tjejers briljans – men också sårbarhet – prick hela helgen. ”Det händer något MAGISKT när vi i Maktsalongen samlar unga kvinnor från olika organisationer och olika delar av Sverige i samma rum för att snacka om feminism och systerskap – helt ofredat och ostört från omvärldens brus.”, skrev jag i en Facebook-status strax innan vi passerade Hallsberg.

Och så är det verkligen. Förra veckan fick jag med stolthet följa flera adepter som gästgrammat på vår instagram (ps. de finns sparade som höjdpunkt, så spana in!) om hur det är att gå mentorskapsprogrammet, och varför alla som kan borde söka. Och är det något de allihopa pratar om så är det den prestiglöshet och sårbarhet som tillåts råda i Maktsalongens rum. Dit kommer unga kvinnor från olika partier, organisationer och delar av landet med delade ambitioner; här får vi landa och andas. Här får vi reflektera, spegla våra erfarenheter i varandras och utvecklas tillsammans. Men också; här får vi vara arga. Här får vi spy galla, vara ledsna, börja gråta och formulera strategier för fortsatt ork och utveckling.

Jag tänker ofta på det i min vardag, när livet och jobbet och patriarkatet liksom rullar på och får fortsätta finnas – att Maktsalongen också finns. Att det går att skapa oaser och andrum. Och jag tänker att alla unga kvinnor borde få sätta sin fot i dem minst en gång i livet.

Kom och andas med oss du också. Sök till mentorskapsprogrammet här.